Vart tog folkdräkten vägen?

961351_10152071595152212_1469379992_n

Linda Lundgren i sin dräkt. Foto: Nora Flakne

På femtiotalet kunde du vandra in på NK och köpa dig en. Nu får du specialbeställa av en skräddare eller sy upp en själv. Och du får räkna med att den kommer kosta dig tiotusentals kronor. Folkdräkt – en självklarhet i Norge, ett mode för få i Sverige.

Linda Lundgren, 27, är nyss hemkommen från Norge. Hon har varit där för tredje året i rad och firat sjuttonde maj tillsammans med hela sin familj.

Nästan alla har folkdräkt på sig då, stora som små. Där kallas de bunader och ser olika ut beroende på var i Norge man är ifrån, berättar hon.

Speciellt för i år var inte bara att Norge firade 200 år. Dagen till ära hade även Linda och hennes familj iklätt sig egna folkdräkter.

Hon berättar om dräkterna som hade förpassats till källaren. Den ena har hennes farmor sytt och de andra, mindre dräkterna är köpta. Blågula konstverk som de brukade dansa kring midsommarstänger i för många år sedan. Efter att hennes pappa påmint henne om dem fick de komma till användning igen. De genererade positiva kommentarer från norrmännen och att ha på sig dem var en speciell upplevelse.

– Man kände sig fin, uppklädd och väldigt svensk i dem. Och stolt, säger Linda Lundgren.

Håkan Liby, etnolog och museichef på Upplandsmuseet, menar att dräkterna ursprungligen hör till bondesamhället.

Det handlar om människors vanliga kläder. Modern tid, industrialisering och konfektion tog död på äldre dräktkultur, säger han.

Och fortsätter:

Gamla dräkttraditioner har tagits upp på nytt under 1900-talet. I Sverige är användandet mycket begränsat och har en stark koppling till midsommarfirande, folkdans och hembygdsfester. Det betyder ganska litet idag för den nationella identiteten.

1991 gjordes ett försök att räkna på hur många olika dräkter det fanns på varje bygd i Sverige vid den tiden. Då kom man upp till cirka 570 stycken. En siffra som nu beräknats ha stigit till ungefär 600. Ulla Centergran, filosofie doktor i etnologi, var en av dem som höll i projektet. Hon anser att samhällsklimatet påverkar intresset för dräkter.

– Det går ju lite mode i vad man gör, vad man har för ideal och idéer. Under Gröna vågen på sjuttiotalet idealiserade man det gamla bondesamhället, småskalighet och närhet. Men sedan så kom det andra normer, säger hon.

 

Ulla Centergran hoppas att ett nytt uppsving ska komma i och med att vår värld ändras konstant. Vi får väl se. Att kunna handla en folkdräkt på NK känns långt borta, men man ska aldrig säga aldrig. Linda Lundgrens klädval kanske blir startskottet på en ny trend?

Läs mer i senaste numret av Dummy. Börja prenumerera här.
 

Text: Emelie Andréasson

Comments are closed